onsdag 28 februari 2018

Tankfull ledighet


En välbehövlig ledig dag har det blivit idag med mycket att fundera över, många tankar att sortera och organisera under peruken har det varit och det på grund av att det helt plötsligt börjat anlända en mängd med SMS från före detta flickvännen. I cirka 14 dagar har det pågått, men det har varit mest klichéer och citat från låttexter utan att hon trots att jag bett om det kunnat ta bladet från munnen och tala klarspråk om vad hon vill mig egentligen. Först igår kom det ett meddelande som åtminstone börjar närma sig pudelns kärna.

Något jag behöver för att ens börja överväga att ta henne tillbaka, att försonas, är några rejäla och ärliga ursäkter, hon behöver be om förlåtelse och inte bara med ett ord utan tala om för mig vad det är hon ber om förlåtelse för. Hur ska jag annars veta om hon verkligen är ångerfull och har förstått hur djupt hon trots allt sårade mig, hur ont det gjorde att bli sviken av henne?

Visst, hon är blockerad i alla tänkbara digitala medier jag använder, ett stalkande ex har jag redan innan och behöver inte ett till, och kommer fortsätta vara tills jag ser vilken väg hon kommer att välja, men det finns andra vägar som hon kan använda för att visa mig att hon är seriös. Papper och penna, något vi båda fick lära oss i skolan att använda. Skrivkonsten har funnits och fungerat i tusentals år före datorernas uppkomst, den fungerar fortfarande. Är hon seriös och äkta ångerfull borde hon inse att det är här hon måste börja, hon ska inte tro att hon bara kan ramla in i mitt liv igen hur som helst som om inget har hänt. Att hon ber om förlåtelse före något annat är inte förhandlingsbart.

Jo, jag har sagt att jag är "botad" och över henne, men det är dock en sanning med modifikation. Man kan vara kurerad intellektuellt, men det betyder inte att man är det emotionellt. Hjärna och hjärta samarbetar väldigt sällan. Jag kan villigt erkänna att jag fortfarande älskar henne väldigt mycket, det kommer jag alltid att göra, men ska jag kunna lita på henne igen måste det börja med att hon ärligt och seriöst ber mig om förlåtelse.

Mannen sägs ha tre huvuden. Ett med hjärna, ett utan hjärna och ett som vill gärna. När två av de huvudena inte är överens blir det lite problematiskt och då måste man nog ändå följa det huvud som vill det hjärtat vill. Fortfarande efter ett par månader vaknar jag i natten av att hon inte ligger nära intill, ibland lägger jag upp en portion till henne också när det är dags för middag, häller upp kaffe till henne också på morgonen och vid minsta lilla tanke på henne åker flaggan i topp, listan kan göras lång och ingen annan kvinna har någonsin haft den effekten på mig.

Sedan är det andra frågor jag behöver få besvarade och som förhoppningsvis får sina svar under resans gång som vad hon faktiskt vill och hoppas uppnå, varför hon vill det och varför hon vill det just nu med mera. Men, som sagt, först rejäla och ärliga ursäkter och enda avenyn som står öppen för det är brevledes, jag släpper inte in henne i mitt liv på något sätt igen innan dess. Det återstår att se om hon förstår att så måste det bli och dröjer det för länge med det blir chansen till försoning bara mindre för varje dag som passerar, det har redan dröjt på tok för länge egentligen.

Fotnot: Innan någon gnäller om det här inlägget, jag behöver någon form av säkerhetsventil så jag kan få prata av mig eller snarare skriva av mig (jag är trots allt skribent). Dessutom är det många vänner som bryr sig, vill veta vad som händer och vill veta hur det är med mig, på det här sättet behöver jag inte upprepa allt femtielva gånger och det ligger inte rätt under näsan på gemene man på Facebook utan på min mer personligt betonade blogg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar